Under försäsongen, när grenprogrammet för Pannkaksspelen blev offentligt, undrade Edith och Juliette varför det inte fanns kort häck med. Eftersom jag som tränare inte hade något bra svar, så sade jag lite på skoj att ”då åker vi till mångkamps-SM istället”. Inte trodde jag väl att de skulle ta det på allvar. Men de gick igång på alla cylindrar och när 17 maj kom, så stod de där på startlinjen. ”You only live once”, som Edith sade.

Första grenen var favoritgrenen 100 m häck. Båda tjejerna fick till kanonlopp och Juliette hade t.o.m. den snabbaste tiden av alla 16-årstjejerna. Hon slog bl.a. vinnaren från årets inne-SM, som sprang i samma heat. Så även om medvinden var lite för stark, så kan ni båda börja sikta in er på USM i augusti.

Gren två var höjd. Här hade vi förhoppningar på att Edith skulle samla mycket poäng. För vi visste att hon skulle behöva dem. Tyvärr strulade ansatsen och resultatet blev en bit under hennes normala kapacitet. Juliette gjorde ungefär vad vi hade förväntat, d.v.s. tillräckligt bra för att inte tappa för mycket poäng.

Next stop kula. Här visste vi att Edith skulle få kämpa och mycket riktigt tappade hon en del poäng mot de andra tjejerna. Juliette gjorde återigen en stabil insats någonstans i mitten av startfältet. Så medaljchansen fanns kvar.

Sista grenen för dagen var 200 m. Här borde båda kunna plocka en hel del poäng. Tyvärr för Edith hade alla grenar tagit ut sin rätt så hon var seg i benen och lyckades inte alls. Juliette däremot fick till ett kanonlopp och fick bara knappt stryk av en tjej. Hennes tid var bara en hundradel från klubbrekordet för F17 och hon slutade dagen på en tredjeplats i sammandraget.

Dag två räknade vi med skulle bli tuff, då alla grenarna var mer eller mindre nya för båda tjejerna. Först ut var längd, som vi kanske hoppades på skulle gå hyggligt, eftersom både Edith och Juliette är hyggligt snabba och skulle kunna få okej längder på ren fart. Den analysen stämde väl rätt bra, då båda hamnade inom några få centimeter från varandra i mitten av fältet.

Nästa gren var spjut. Än en gång visste vi att Edith skulle få det tufft och huvudmålet var väl att inte nolla grenen. Juliette hade kastat spjut några gånger, för flera år sen, så där hoppades vi på en ny mittenplacering. Så blev det också. Inga monsterkast, men tillräckligt bra.

Inför sista grenen 800 m låg Juliette fortfarande kvar på den där tredjeplatsen. Men tjejerna bakom hade närmat sig. Så nu var hon tvungen att inte tappa för många sekunder på dem i en gren som var helt ny. Efter en lite för avvaktande öppning insåg hon att hon tappat mark på de närmaste konkurrenterna. Som tur var hade hon krafter att öka farten och kunde komma i kapp de andra och gå i mål som bronsmedaljör på USM. En sliten Edith kämpade sig i mål i bakre delen av fältet och slutade tia i SM.

En helg som visat att man inte ska vara rädd för att testa något nytt. Man kan bara älska inställningen som tjejerna gick in i det här med. Om inte annat så kommer man hem med massor av nya erfarenheter. Förhoppningsvis har man dessutom fått massor av glada skratt och nya kompisar på kuppen.

Slutligen. Ett jättestort grattis Juliette till en fantastisk insats och en inte helt väntad SM-medalj.